Är det tanken som räknas?
Kategori: Allmänt
Läste ett inlägg på en blogg apropå hästars utseende och så vidare, att om man inte kan klippa en häst snyggt så bör man anlita någon eller om man inte kan knoppa en man perfekt så bör man låta bli. Någonstans så kan jag förstå hur man tänker, att hästen ska se proper ut och att man inte ska slafsa ihop ut för sakens skull. Däremot så skulle jag personligen aldrig avråda någon från dessa saker, antagligen för att det är så jag personligen är fostrad och lärt mig - jag har minsann gjort och fått lära mig av mina missar. Jag blev skrattad åt många gånger när jag gjort mina första klippningar på hästarna. Alla som klippt en häst kan väl intyga att det inte är helt lätt och krävs en hel del träning. Det gäller ju bara att våga göra lite tokigt i denna prestigefyllda värld, för pälsen växer trots allt ut. Jag kan fortfarande säga att jag inte gärna skulle klippa någon annans häst, för att jag tycker det är svårt att få det helt bra.
Och med knoppningen då, så måste det ju få bli mindre bra i början. Visst att man kan träna en del på det innan man åker iväg och visar upp den men som med allt annat med hästar så tar det lite tid. Dessutom måste man ju även förstå att hästar är olika, jag hade aldrig några problem att fläta Allis, hon var snäll och hade tunn man. Dina däremot har värsta fluffet som hon fullkomligen hatar när man rycker, därför slipper hon och hennes knoppar blir aldrig riktigt lika fina. Om mina elever i stallet som är runt tio år skulle knoppa Felix till tävling så skulle jag aldrig förvänta mig att de såg likadana ut som mina egna. Men jag skulle med all säkerhet bli väldigt glad och stolt över att de verkligen försökt med det själva och skulle visa knopparna för alla på hela tävlingen.
Det är det här som är baksidan av hästvärlden, all prestige. Bör tilläggas att långt ifrån alla tänker så men om man ser på det i det stora hela så finns det åtminstone för mycket av det. De som skrattade åt mina klippta hästar när jag var knappt tonåring, inte sällan vuxna, istället för att kanske ge ett råd eller två. Och vad spelade det för roll egentligen? Funktionen var bra och jag klippte på ett säkert sätt och mina hästar skulle inte vara med i OS heller :-) Då blev jag väl mest ledsen men som vuxen blir jag mest arg på dessa människor. Sedan har de mage att klaga på att dagens ungdomar är lata i stallen, konstigt när de blir skrattade åt? Det är inte bara i hästfrisyrer man ser detta tycker jag utan även annars, det gör mig trött. Jag kanske även själv rycks med i det där ibland omedvetet, då hoppas jag verkligen att någon skakar om mig och frågar vad jag håller på med! Det viktigaste för mig är att man på ett trevligt sätt bemöter stallkamrater och så vidare och även hästarna. För det är väl så vi finner glädjen? Att ha roligt tillsammans och lära av varandra? Sedan gör vi alla fel ibland men för mig är det den goda tanken som räknas i vart fall!
