larssonm.blogg.se

Igår skulle jag prova kläder på marieberg innan vi skulle härja lite. Jag hittade massa fina, snygga eller söta tröjor. För det är just tröjor jag inte har så mycket av, sårskilt när man ska ha något skapligt fint. När jag klädde på mig diverse galg-snygga kläder så såg det mest ut som jag dragit på mig en matta, var superblek eller så liknade jag en val i provrummet. Varför är det alltid så? Och varför ser man så på sig själv men inte på andra?

Efter lite om och men så kom jag hem tomhänt i alla fall, bra för plånboken ändå.. Jag drog på mig ett par gamla kläder och de funkade bra och jag träffade supergoa männsikor och hade väldigt roligt. Ända tills jag gjorde någonting mindre omdömesfullt.. Hade en teori om att det var ganska okej gjort men efter lite påminnelser från goda vänner (läs "svåger") så insåg jag att det var onödigt dumt. Sedan åkte vi till Strömpis och där var det helt ärligt inget roligt alls.

 

Vad vill jag få ut av det här då? Att jag kan personifiera dåligt samvete, för jag får det av vilken skitsak som helst och det är nog typ min värsta känsla? Nej, mer om det här att vara perfekt. Alla gör fel och jag har insett att just bloggar får människors liv att framstå som rosaskimrande och allmänt skitlätt. Vilken människa som har drömmar, är mänsklig och mår bra har det livet? Ingen. Summan av detta är våga göra fel, för det kommer du att göra. Alla har brister men ärligt så dömer ingen annan dig lika hårt som du själv, så om du är osäker på den där tröjan så köp den. Bär den med högt huvud och du är i land! Och du vet, det värsta som kan hända är att det blir fel :-)