Om att leva med hästar
Kategori: Allmänt
Jag tycker det här med hästuppfostran, eller överhuvudtaget hur man lever med sina hästar är otroligt intressant. Därför vill jag skriva ett eget litet inlägg om just detta. För att förstå mitt perspektiv lite ska jag börja med att förklara varför jag har hästar. Tidigare var det framförallt för att jag älskade att rida, tävla, utvecklas som ryttare och umgås med hästar samt roliga, drivna människor med liknande mål. Nu är det likadant, dock så har jag börjat uppskatta att exempelvis borsta, frisera, gosa och det runt omkring betydligt mer än som ung. Alltså har jag blivit endast nördigare med tiden och kanske lite mindre tävlingsinriktad.
De hästar jag vill ha är därmed hopphästar för tävling. De ska vara hela och glada men såklart hästar med kapacitet för hoppning. En häst för större klasser idag står rätt högt i blod och kan därmed ha en viss nerv i sig. Ni är med så långt? Jag kräver också vissa saker av mina hästar. Jag kräver att de ska bete sig på ett sätt som är säkert för dem själva och människor. Jag kräver att de enkelt ska kunna vardagshanteras. Så som enkla att byta täcken på, lätta att leda, snälla att borsta, lätta att lasta, enkla att fodra, lätta att hoppa upp på justa att rida osv. Detta för att göra allas vardag smidigare trevligare och säkrare. Jag är också av den uppfattningen att hästar tycker om att ha tydliga gränser och veta vad som gäller. Att de vet sin plats i flocken och vad som förväntas av dem.
Hur jag tränar min häst lydig? Tränar och utsätter den för situationen och försöker göra det till en så bra upplevelse det går när hästen gör rätt. Gör den lite tokigt (ex trampar runt på stallgången) ignorerar jag det. Om hästen gör någonting fel (ex slår eller bits) straffar jag den genom att slå den en gång med baksidan av handen, dock aldrig i ansiktet. Dock så vill jag understryka att om man ska "aga" en häst så krävs det att man gör precis rätt i precis rätt ögonblick. Annars ger det motsatt - förvirrande och negativ effekt på hästen. Är man en tiondels sekund för långsam eller osäker så lägger man ner. Att slå hästen kan kännas jobbigt men om man tänker på hur stor den är och att hästar faktiskt uppfostrar varandra riktigt brutalt om någon häst inte beter sig på ett för dem ordentligt sätt kan man kanske förstå att det inte är så farligt trots allt. Det är ju skillnad att slå på en människa - inte helt enligt normen liksom även om det jag beskriver inte är så särskilt våldsamt utan en människa skulle rent teoretiskt inte ta skada av det. Sedan ska man ju aldrig slå ett djur i affekt utan det ska vara genomtänkt och i utbildande syfte. Inte för att man har en dålig dag eller blir arg.
Hästar speglar oss människor på ett fantastiskt vis. Om man är glad och på bra humör så smittar det av sig på hästarna. Samma sak sker om man är på dåligt humör. Kan ta ett färskt exempel, på nyårsdagsmorgonen blev jag för första gången på jättemånga år biten i armen av en inhyrdas häst (som typ är min favorit förövrigt :) ). Den kände helt enkelt att jag var irriterat trött och blev inget vidare glad av att se mig som fågelskrämma och tog sin chans. Var som sagt seg som en deg men om jag hade vart lite mer alert så hade jag tagit baksidan av handen och snärtat till den på halsen.
Det här är ju en väldigt laddad fråga, alla vill ju att djuren ska må så bra som möjligt och det här med att slå blir ju väldigt dubbelt. För mig är det jag beskriver okej inte mer. Om man dock inte alls vill aga en häst utan på andra sätt få den lydig så är ju det okej. Dock så har jag träffat många hästar med "mesiga" ägare som tagit över kommandot och därmed blir farliga för människor och dessutom mår ganska dåligt själva. Detta eftersom att de inte får tillfredsställda ägare, utan istället stressade och nervösa/rädda över någonting ska hända så blir ju hästen än mer förvirrad. Sedan handlar det ju om uppfostran vid särskilda tillfällen, det är ju inte så att man ska ha fight club varje dag. Dina till exempel vet exakt vad som gäller, hon är gammal i gemet och trivs med att veta vad som gäller och har stenkoll. Kanske hon kan prova med någon stackars ovan människa men inom en väldigt rimlig gräns. Bubblan och Alpha framförallt är ju yngre och testar gränserna lite mer. Det kan handla om allt ifrån att smaska lite på ens jacka eller prova om de kan gå in i boxarna och käka istället för att stå fint på stallgången. De händer dock kanske max ett par gånger i månaden, de är vänligt sinnade och jag vet hur jag vill att de ska bete sig och är därmed oftast väldigt glad och nöjd med dem!!
Vad tycker du om detta? Är jag en hemsk människa ;-) ? Håller du på med nh eller någon annan slags uppfostran?
