larssonm.blogg.se

Har läst lite på internet angående debatten om distans som pågår. Tycker det är rätt spännande, jag erkänner mig verkligen inte kunna ett skit om distans det ska jag absolut medge. Jag kan ju dock skriva om mina fördomar jag har och hur jag ställer mig till den information som gått att läsa om i ridmedia den senaste tiden. För det vet jag hur jag tänker om i varje fall. Om ni inte har riktig koll, läs här!

 

Först om mina fördomar om distansryttare. Jag har upplevt på avstånd, har aldrig haft någon nära som ridit distans faktiskt, att det finns två olika typer av distansryttare. De som är seriöst vettiga hästmänniskor och då kanske även rider på lite högre nivå samt de som kanske rider lite mindre klasser och känns lite "bsport". (Sedan finns det ju även såklart seriösare amatörer och oseriösa proffs men detta är generaliserat. Alltså någonting jag tror, ingenting jag vet.)

Jag tycker mig ha sett halvknackiga araber som inte springer helt rent och aldrig ens nosat på att springa i någon slags form som blir kallade för tävlingshästar i distans. Trots att de blir ridna max ett par gånger i veckan och jag har svårt att se dem överleva en normal lätt klass i hoppning.

 

Samtidigt så har jag hört mycket om dem, aldrig sett, som tränar med pulsklockor, verkligen lär känna sina hästar för att kunna prestera på max. Som tränar upp senor och leder för att hålla och kan bygga upp kondition och muskler för att bli bäst och dessutom ha hållbara hästar. Samt tränar "vanlig" dressyr för smidiga, starka och återigen - hållbara hästar. Jag tänker mig också i min egna lilla fantasi att dessa hästar har ett fantastiskt liv med långa uteritter och varierad träning med detaljer på ett annat plan vilket borde ge betydligt gladare hästar än traditionellt tränade typ dressyrhästar i svårklass? Som går i ett ridhus hela dagarna, filar på extremt små detaljer och kanske eventuellt får bli uteridna på någon gång i månaden.

 

Att så många hästar blir uteslutna på internationella tävlingar på grund av hälta och ohälsa som hälften av startfälten känns ju som väldigt mycket. Dock så har jag personligen ingen aning om hur dessa kontroller ser ut? Talar vi om böjprov, då tror jag att minst halva världscupstartfälten i hoppning får tacka för sig under tävlingarna. Är det bara hälta vid visning för hand är det ju rätt sjukt att så många hästar blir halta/sjuka under loppen? Att man dessutom har upptäckt för unga hästar i startfälten är ju inte heller unikt, vilket ramaskri det blev för ponnymedaljörerna som inte kvalat korrekt, Eller har det aldrig hänt att unga hästar "råkat" hoppa fel klasser? Skulle inte tro det. Det är lätt att döma en gren som vi inte riktigt har koll på. Hur bra känns det i hjärtat att Hickstead dog, bara sekunder efter att han hoppat klart sin klass för ett par år sedan? Det var ju antagligen eftersom att världscuphästarna utsätts för en hel del press med mycket resor och stora klasser i kroppen.

Hur fungerar det egentligen med distansen, någon som vet?

 

Hur vi ska förhålla oss mest moraliskt till hästsport och tävling? Arnold skrev ju om detta i senaste ridsport som ni kanske sett? Hur vi ska få vår sport så ren och juste som möjligt. Att även den mest harmoniska rundan kan se rätt brutal ut i några få bildsekvenser. För mig är kunskap och kärleken till hästar svaret på det mesta, då kommer de där andra naturligt. För dagens hästar är trots allt även skapta för sina uppgifter. Vad tycker du?

 

Hej, minns ni mig? :-)

Har jobbat på och ridit så det rykt! I söndags som sagt så red jag med min million dollar baby till ridhuset. Trodde att hon skulle springa på lika vackert som hon gjort på snögärdet nu. Jag har tränat på att få henne mer håll- och ridbar förstås men framförallt att få henne att ha kunna gå inåtställd och inte hela tiden tittat utåt vilket på slutet gått kanonfint.

Men i nytt ridhus fick jag så jag teg. Hon hade inte ens bensinstopp utan det var snarare som om att dieselmotorn var tankad med bensin, hon tittade i varje hörn och ville nog helst bara lägga sig på den mjuka ridhusbottnen och sova en vecka. Tack för den. Jag red därmed som ett ridskolebarn på den där sega, tråkiga ponnyn som man gråter innan man får. Sparkade utan större resultat - satt som en fet padda i havande ställning med allvarliga problem med födandet. Så allvarliga att jag blev helt stressad, fladdrade med händerna och bara ville lägga mig brevid henne där i ridhuset ;-) Jaja, bra träning var det ju uppenbarligen i varje fall. Miljöträning för A och någon slags kondition/ föda barn träning för mig..

Lilla Alpha visade sin tuffa sida också - på vägen hem passade hon på att försöka sätta tänderna i hennes stackars sällskapsdam som ska lära henne att vara en städad kuse. Snacka om diva när fyraåringen ska sätta den tredubbelt erfarna på plats!

 

Idag har jag haft träning, superroligt! Hade egentligen planerat att ta med Alpha för mer ridhusträning men skippade det, kändes som det finns bättre väder att åka i för att bara jogga runt några varv. Nu har jag gjort en kladdkaka som jag kände mig välförtjänt, har verkligen vart på topp i stallet under hela veckan nu. Ridit ordentligen (om än jävligt fult ibland), nattat hästarna ordentligt, kvällsmockat och ändå kommit in i skaplig tid (före tio) och hela tiden känt mig nöjd med det jag uträttat. Sådant är också viktigt :-)

 

Känner mig lite som arga snickaren, förutom det faktum att jag är sämst i sällskapet på att bygga. Är trött, känner inte att jag bidragit så mycket men har ändå ont överallt. Har fixat stallet men har ridning kvar, kommer antagligen gå helt skevt imorgon.. Nu ska jag och Felix iväg en stund, sedan ska jag få ordning och ta kväll någon gång jag också.

 

OM jag längtar tills det här är över? Svar Ja. Det blir ändå ganska så fint (svårt att se om det blir kanonfint nu när det ändå är Så mycket kvar) och nu har jag lättare att se ett slut på det hela. Har ändå en bra känsla för det och hoppas och tror att vi kan känna oss lyckligt hemma därute :-)

 

Ska försöka skriva lite ikväll också, om hur jag igår försökte mig på att rida bland annat. Ledtrådar är: havande padda med förlossningsproblem och skev världsbild...

Idag tog jag sovmorgon utan att skämimas! Ska gå ut och släppa ut hästar nu och göra klart i stallet. Sedan ska jag rida bästa alpha i ridhuset för att till sist vara så byggbehjälplig att jag inte kan stå ikväll. Det är planen och det där med att inte kunna stå brukar vara lugnt men att hinna allt jag tänkt brukar vara aningens mer utmanande ;)

Idag var jag utomhus fem av åtta jobbtimmar, det är rätt lyxigt. Man blir ju dock rätt trött av det i det här vädret. Och jag har ju en del utetid. På min fritid i och med hästarna osv. La lite tak med Felix också, krångligt=lätt relationsprövande. Blir riktigt arg på sånt där byggtekniskt jag inte kan. Imorgon är det ridlektion och lite mer avancerad ridning för egen del. 

Och inte för att jag är trött utan efter att ha läst min tränare elins blogg. elin är en helt fantastisk, beundransvärd person som tagit sig från botten till toppen. Hon hjälper andra så mycket att hennes sovtimmar blir rysligt få. Hon mockar varje morgon, precis som hennes skötare. Hon rider ett brutalt antal hästar varje dag och sliter för att få alla djur och människor att må bra. som grädden på moset driver hon ett stort företag som ska gå runt dessutom. Så har någon idiot mage att kommentera hennes blogg så sjukt oförskämt och ovetande. Sök vård dumma människa. Ingen slår på min kompis! /skitsur

Idag har vi byggt på och det känns verkligen som om vi kommer någonstans. Har fått lite typ kanske eventuellt-löfte att vi ska kunna flytta ut med allt "klart" utom badrum till min födelsedag, hur underbart känns inte det? Idag började vi sätta upp några gipsskivor, satte upp innertaket i "nya" rummet, rev taket i sovrummet, drog bort väv från väggen, fixade med elen osv. Sådana saker man ser lite resultat ifrån, underbart roligt :-)

 

Red även på Alpha under förmiddagen. Den hästen lämnar väldigt lite att önska alltså, så nu håller jag enbart tummarna för att hon är frisk framöver så att hon får bevisa för alla hur fantastisk hon verkligen är! Galopperade i solen på glittrande snöfält i solen. Tänkte på det då hur mycket jag försöker "bygga upp" mitt liv hela tiden. Bygger upp ett litet hus för en liten del av framtiden, hästar för framtiden, funderar på att utbilda mig för framtiden osv. Fast allting händer ju nu. Det är dagarna jag lever som liksom spelar roll, att jag rider i solen, att jag får hjälp med bygget av underbara människor, att jag är frisk och glad. Ska försöka oroa mig betydligt mindre för framtiden från och med nu. Var bättre på det förr men börjar ju bli gammal, stressar upp mig, blir bitter och ska planera massa saker.. Helt klart ålderstecken ;-)

 

Nu är jag sjukt trött, vi byggde från 8-20 idag med undantag för min lilla avstickare för stallet då förstås. Ska sova.. Sedan på det igen imorgon förstås!

 

Idag har jag firat felles namnsdag och ridit i helt okej väder på snälla hästar! Inte helt lätt att sitta där man ska med hala termobrallor.. har inte så mycket mer att säga om dagen, lite lagom liksom! Vad jag däremot oroas av är okunniga hästmänniskor. Jag är absolut inget proffs och har tonvis med saker att lära mig. Just därför kanske blir jag livrädd av människor som inte vare sig vill eller kan fatta hästars enklaste signaler eller behov. Ser massa hästforum på nätet där de mest grundläggande sågas sönder och samman. Galet. Kanske därför Arnolds blogg är så sjukt poppis, jag fattar inte riktigt att alla tycker det han skriver eller filmar in är SÅ fantastiskt och revolutionerande. Får väl tacka honom och mina övriga tränare genom tiderna för att de fått mig att se det självklara och hela tiden försöka utvecklas vidare! Nu, sovdags! Må väl.

Varför kan jag inte bara få ta in hästarna, sätta dem i soffan och umgås så? Är inte ett dugg sugen på att gå ut i det här kalla. Att jag bor i Sverige är konstigt. På tok för kallt.. Eller om jag inte behövde vara ute flera timmar om dagen hade jag köpt det men nu.. Omotiverande var ordet. Hästarna är dock mer motiverande så jag biter ihop, fryser halvt ihjäl och bygger på köldbölderna så jag ser än lite mer slagen ut ;-) #

Haha, vet inte riktigt vad jag tänkte när jag sa att jag skulle vila idag ;-) Med tanke på att jag mös ner mig med middag i fredags, lite fix igår men sedan fotboll hela kvällen. Finfint kan man ju säga. Idag så fick Dina ändå dra en pulka med lite ved i, hon var skitpepp. Roligt att se henne så glad. Sedan kom min gulliga bff hit, vi käkade, hängde och tiden bara flög iväg som alltid när vi ses. Mockning och allt det där hade jag kvar när mörkret föll men det var det värt. Red fina Alpha också, den hästen alltså. Kommer väl vara galen när hon kommer in i trotsåldern men just nu är hon typ min drömhäst. Att hon dessutom ser ut som en barbiehäst gör ju att de flesta smälter rätt snabbt för henne. Goding! Bubblan var så sjukt söt idag också. Jag blir lite rörd över att få umgås med de fina djuren som gör sitt bästa hela tiden!

Jag har haft det väldigt trevligt i helgen. Började med middag hos Hanna i fredags, riktigt gott och trevligt. Tack för det. Igår så hjälpte gulliga Felix mig i stallet, vi hämtade en soffa och lämnade den hos hans pappa. Finns nog inga snällare än de två! Är galet nöjd med soffan också, ville bara pussa och packa fram den direkt i ett färdigt hus. Men den som väntar på något gott..

 

Vi käkade ute igår och var sedan på aif-cupen på eftermiddagen och kvällen. Det har blivit en fantastisk fin tradition! Felix är dock lite för ambitiös, spelade en match trots att jag påpekade att han fortfarande var sjuk. Envis som en röd gris lirade han hela matchen och såg ut som om att han skulle dö och mådde skitdåligt efteråt. Idag så är han i Romme och åker skidor, går inte att stoppa den där killen. Hoppas att han kommer hem helskinnad!

Själv ska jag göra ett försök att bara vara nu en stund. Har inte blivit så mycket vila under denna helg heller och nu när jag har chansen är det bäst att ta den. Även om jag är dålig på det ;-). Sedan ska jag ägna hela dagen åt mina underbara hästar för det förtjänar de. Alpha ska få kuta lite på ängen i snön, perfekt nu när hon vart lite ömfotad innan hon får dojjor! Är också helt galet sugen på att åka pulka efter någon kuse nu när det är snö, vi får se hur det blir med det - Dina får ju inte springa och unghästarna kanske blir lite väl vilda? Med tanke på att Dina blir superbusig varje gång vi gör det. Tror de känner av hur roligt alla inblandade tycker att det är :))